Rönnbärsträdet vi valde att spara när vi byggde huset är så fint nu. Särskilt i ett släpigt kvällsljus mot den stålgrå himlen.
Tänkte lägga in ett poetiskt citat om det fina med träd, men snubblade över ett skönt ett istället – ett Astrid Lindgren-citat:
”Av alla platser som finns att sitta och äta på tycker jag bäst om såna som är uppe i träd.”
Mia-Maria i Barnen på Bråkmakargatan
Just det här kan man nog inte sitta uppe och äta i, ens om man är ett lagom litet barn. Däremot kan man ta med sig picknickkorgen upp i tvåvånings-trädkojan som bonussonen byggde medan vi byggde huset. Den har vår 11-åring tagit över med glädje och fortsatt snickra på genom åren.
Allra roligast är nog slänggungan bredvid nuförtiden.
