Dags att guida er runt trädgårdens utgångsläge – hur det såg i höstas innan vi började med vårt rejäla omtag.
Dvs efter 11 år med trädgården och utan någon vidare trädgårdsinspiration och passion.
Vi börjar med framsidan och området runt vår älskade pil – också det område som vi började ta tag i först.
Hela framsidan bestod, förutom pilen, av gräsmatta som går hela vägen mot vår altan.
Precis framför entrétrappan hade vi en smal remsa med rabatt. (Den syns längre ned.)
Altanen hade en stor öppning mot trädgården med trappan ned som man ser på den övre bilden. En trappa det var tänkt att vi skulle sitta i ofta och njuta av en kopp kaffe. Men det har vi knappt gjort.
Däremot rann mycket energi ur altanen den vägen och det kändes inte så omslutande och ombonat med den stora öppningen. Alla som gick förbi på gatan såg rätt upp på vårt matbord när vi satt ock åt på altanen. (Vad vi gjort åt det ska jag visa i ett senare inlägg.)
Pilen har lite krokusar runt sig på våren, men annars är det gräs, gräs och åter gräs.
Till vänster om pilen står dock en pion och en syrenhortensia, innan uppfarten tar vid.
Vi har en syrenhäck, som omgärdar trädgården och här är den fortfarande liten och gles.
I år har den däremot skjutit fart och är nu frodig och tät.
På den västra delen av trädgården (till höger om altanen om man står och blickar ut över framsidan) är det bara en lååång tråkig gräsmatteprydd (gräs! surprise!) raksträcka. Den lilla cafégruppen som tillfälligt hamnade här i höstats har inte ens stått här.
När man rundar hörnet på raksträckan har man mötts av en spalje och en stenlagd uteplats. Här har vi morgon och kvällssol.
Det har klättrat klematis och vildvin på spaljén. Vildvinet har trivts men inte klematisen (och inte heller kaprifolen vi hade, som dog tidigt).
Här har vi tagit bort stenarna – som fick en ny funktion på framsidan. Spaljen försvann strax därefter.
Fortsättningen av baksidan bestod mest av – precis – gräs!
I förgrunden kan man se ytan där vi haft sonens sandlåda tidigare, och på senare år en uppblåsbar pool.
Vid funkian har vi haft en liten rabatt runt vår stora ståtliga sten. Den är vi glad över att vi sparade när vi röjde på tomten inför husbygget!
Och den kommer att få en helt annan roll och karaktär framöver.
Bredvid uteplatsen till höger i bild har vi en guldazalea och en rhododendron.
Där stegen står lutad mot fasaden har vi ytterligare en altandörr och tidigare hade vi en trall där. En uteplats vi aldrig utnyttjade då trallen oftast var fuktig (solen når bara den delen en stund på morgonen, fram till 10-tiden) och skräpig av alla barr och fröer från den stora björken.
Till sist tar vi oss tillbaka till framsidan och vår förskräckliga entréplantering.
Här har vi haft bolltujor och rabattrosen H C Andersen. Och på våren några enstaka tulpaner, allium och pärlhyacinter.
I oktober påbörjade vi förvandlingen av vår omysiga och oinspirerade trädgård och jag är så himla glad att jag drabbats av denna trädgårdspassion.
När jag tittar på de här bilderna och blickar bakåt kan jag inte förstå att det sett ut så här så länge, och att vi redan nu kommit så långt bort från det här utgångsläget. Och än har vi mycket kvar att göra innan det blir så som vi drömmer om nu. Och det känns bara kul, inte betungande, stressande eller jobbigt. Bara lustfyllt. Kanske har jag hittat hem.