Vårtecken – Passionate Garden

Det gäller att inte titta bort…

9 maj

wilma

…eller blunda för länge, då missar man grejer i naturen och trädgården just nu.
Ett sant i-landsproblem och ett rätt ok bekymmer ändå. Men som det spricker ut, blommar till, grönskar på och jag vet inte vad nu.

Gräsmattan har blivit helt grön på ett par dagar, de första tulpanerna har slagit ut, pionerna har fått knoppar, klematisen börjar skjuta skott och småsmå rullar av funkior börjar kika upp ur jorden.

Får jag bjuda på en tur?

När den spricker… då vill jag inte råka titta bort! (Myrorna gillar att vara i just den här pionen. Vad är bästa receptet för att de ska låta bli?)

Färgerna på den här skönheten alltså! Och särskilt i kvällssolen. Tycker den nästan är snyggast när den dragit ihop sig för kvällen. (Men minns inte vad hon heter.)

Jag gillar starkt hur tulpanerna ter sig mot vår flammiga betongvägg (som är en del av vår entrétrappa.)

Den här godbiten har jag ivarjefall koll på – Spring green. Kommer snart att få sällskap av Groenland när de slår ut.

Ett av de gula undantagen i trädgården. Trädgårdsvivan ’Primula x polyantha’.

Och idag publicerades också trädgårdsreportaget om vår trädgård och vårt poolbygge i Gefle Dagblad, där finns ytterligare växtgodbitar att kolla in.

Pionskog och löklöften

29 apr

wilma 1

Knoppar, blommor och små spirande bladruggar ersätter nu successivt allt det bruna och det är en helt ljuvlig trädgårdstid.

Krokusen har precis blommat över, förra julens utplanterade hyacint lyser upp på framsidan och nu är tulpanernas knoppar sprickfärdiga och lovar mer, mycket mer.

Och pionskogarna…

Hur underbara? Jag varvar störtlängtan efter pionknopparna och när de sen slår ut och njutning över det som är här och nu i trädgården. Jag sluter verkligen aldrig att förundras hur det är möjligt.

Naturen är verkligen den skickligaste designern som finns!

Sand och julrosor

12 apr

wilma 1

Grävandet i vår sandlåda på baksidan fortsätter, men nu börjar det verkligen ta form – i dubbel bemärkelse. Det du ser på bilden nedan är formen som första betongsyllen ska gjutas i. Här kommer det byggas upp en mur som vattnet i poolen ska sluta mot och som långsidan på orangeriet ska vila på.

Där pinnen är nedstucken nere i gropen ska väggen för djupdelen i poolen vara. Mellanrummet mellan den väggen och nästa vägg hör till den s.k. degenereringszonen, dvs där vattnet ska renas genom grus, sand och växter. (Ritningar kommer att komma upp på naturligpool.se där vi fördjupar oss i poolbygget.)

Vår byggherre och övervakare, katten Rally, är naturligtvis med och ser till att allt går rätt till.

När han inte ligger i solen och njuter vill säga. Njutit har också rådjuren gjort, mellan krokusen finns bara stubbar kvar av något jag inte kommer ihåg vad det var. Den spända förväntan över vad som kommer knoppas och blomma mellan bladen får inte något svar, åtminstone inte i år.

Livsnjutaren har inga begränsningar över var man kan tänkas njuta någonstans. Varför inte drivbänken liksom?

Och nu har de där knoppade julrosorna börjat slå ut. Hurra! Jag kan kolla på dem huur många gånger som helst och ooh:a och aah:a utan att få nog.

Tycker det är helt magiskt att något som ser så somrigt ut kan blomma med sådan prakt redan nu.

Solgul och grävfylld påsk.

6 apr

wilma

Visst, det har kommit snö. Det har varit isande kallt och burrigt. Men det har också varit strålande sol och mycket tid till trädgårderande.

Just nu förbereder vi (nå, dosarmaken..) för att gjuta och mura upp grunden till växthuset. Eller snarare orangeriet.

Där dosarmaken går med skottkärran ska orangeriet stå. Framför kommer den ekologiska poolen, med en brygga över vattnet framför orangeriet. Nu grävs det ned till rätt nivå för muren som huset ska stå på och vattnet sluta mot.

Åt andra hållet ser det ut så här. Djupdelen av poolen. Mer detaljer kommer på naturligpool.se.

Medan den fantastiske dosaren grävt har jag klippt äppelträd, rensat och klippt lite i rabatterna och oh:at och ah:at över vårtecknen som fortsätter komma.

Som;

Den första tussilagon och de undersköna julrosorna som reser sig högre och högre. Väntar bara på att första knoppen ska slå ut nu. Det ser nästan ut som det blir imorgon tycker jag!

Hoppas du fått sol på näsan någon av påskdagarna och att vårtecknen stått på kö för att få visa upp sig.

Att göra det man känner för

31 mar

wilma 6

…och strunta i det man tänkte. Som att rapportera från mässan. Jag var alldeles för trött och uppbokad i helgen för att jag skulle orka. Och nu känns det som, äsch strunt samma.

Men några korta ord. Den stora behållningen var sällskapet, den andra de (få) utställare som hade lite ovanliga växter som åtminstone inte finns på plantskolorna häromkring. Och den tredje några av balkongerna i balkongutställningen.

Bild från balkongutställningen på Nordiska Trädgårdar. Pelargoner och guldramar.

I vår tappning blir det (kanske, make sådär pepp) en guldram någonstans i trädgården, med en pelargon i.

Det jag hellre vill rapportera om är alla vårtecken som visat sig i trädgården de senaste dagarna. För det verkar som de bestämde sig över en dag. Nu kör vi liksom!

Krokusar (Tommasinisnus roseus) Krokus, Tommasinisnus roseus

Aklejor (osäker på vilken just den här är) Akleja-knopp.

Jättedaggkåpor Jättedaggkåpa i det vårbruna.

Och massor av pionknoppar. De jag är gladast över att se är bondpionen vi tog från mamma och pappas trädgård innan huset såldes. Den överlevde den flytt vi gjorde förra säsongen, från en del av framsidan till en mer framträdande plats.

Pionknoppar

Och på dagens lunchpromenad mötte de här godbitarna upp:

Blåsippan ute i backarna stå.

Jag tar tacksamt emot och njuter. Och går som en märklig ostbåge runt runt i trädgården. Hoppas det kan roa grannarna. 🙂

Välkommen vår! Välkommen påsk!